onsdag 27 februari 2013

Inga lopp 2013

Jag skippade Ju-Jutsun igår. Dels på grund av att jag inte hade lust, dels på grund av att jag hade en konstig känsla i kroppen, underligt trött. Så jag höll vilodag igår, och tänker även ta det riktigt lugnt idag. Siktar på Ju-Jutsu på torsdag och lördag, och så ut och springa på fredag och söndag. Lite styrka skulle också vara bra att får in.

Nu har jag sprungit 2 veckor i rad tre pass och över 20 km. Det låter ju inte som mycket att skryta med, men om man kollar bakåt i min träningskalender så är det en klar förbättring på springsidan. Senast i september har jag sprungit så här mycket, och dessutom är det första gången som jag överhuvudtaget springer under vintermånaderna. Det har inte på långt när blivit så mycket spring under vintern som jag hade i tankarna i höstas, men jag är ändå nöjd med situationen. Nu har jag ett helt annat utgångsläge när våren kommer, när jag inte behöver vänja min kropp med att springa. Har dock tidsmässigt 2 tuffa veckor framför mig nu, så få se hur mycket spring jag "orkar" med.

Jag har kommit till insikten att jag mår bättre utan planerade lopp som jag skall delta i, och jag har därför valt att inte anmäla mig till ett enda lopp 2013. De flesta säger att dom behöver ett lopp att träna inför, annars blir träningen bristfällig eller inte alls av. Det fungerar inte så för mig. Jag vill ut och springa för själva springandets skull, inte för att springa snabbare om 2 månader. Jag vill springa i nuet, utan tankar om hur mycket snabbare jag borde vara om 2 månader. Jag väger på tok för mycket för att bli en bra löpare, men däremot är löpningen bra för mig. Men det måste ske på min kropps villkor, inte på villkor ställda i min fantasi.

torsdag 21 februari 2013

Sunlight Run!

Jag sprang i SOLSKEN igår! Hur härligt var inte det. Minns inte när jag senast varit utomhus i solsken, än mindre sprungit i solsken. Dessutom gick det hyfsat lätt och jag kunde hålla ett helt okej tempo, i motsats till  förra veckan då. Fick ihop 8,5 km på 52 min (6:07 min/km, 149/163) Medelpulsen var högre än de senaste passen (jag sprang fortare), men ändå kändes det inte alls tyngre, tvärtom.

Jag var som sagt till fysioterapeuten i måndags. Wow, säger jag. Det var ett lyckat besök, och jag har en nyvunnen respekt för fysioterapeuter. Den primära orsaken till besöket var min högra axel, som till och från är sjuk. Jag har full rörlighet och styrka i axeln, och den mår bättre av träning än av vila. Nå, när jag berättade mina symptom och hur det känns så beskrev hon in i minsta detalj hur jag på jobbet sitter framför datorn, och varför det inte är bra. Och hon träffade rätt på varenda punkt. Sen berättade hon hur jag skall sitta. Små självklara detaljer som man inte nödvändigtvis själv tänker på. Sen diskuterade vi min korsrygg, och hon sa att det är ett bra tecken att det bara gör ont när jag springer. Då är det högst sannolikt musklerna som av någon orsak blir trötta/sjuka av de kontinuerliga stötarna som springning innebär. Hon påpekade också att dåligt väglag på vintern gör detta känsligare, jag kanske spänner mig omedvetet, eller så kan det vara något med mitt löpsteg nu på vintern. Eftersom jag inte har problem med att sitta, träna styrka eller ens med Ju-Jutsun, så är min rygg nog frisk, och den kommer att bli bra med tiden. Stretchning och styrketräning var hennes råd. Sen gick vi igenom olika sätt att stretcha och träna de små musklerna i armar, axlar, ryggen, höften och benen. Hon sade att jag har bra med muskelmassa och styrka, men de små musklerna skulle behöva tränas. Hon ville också att jag skulle börja prioritera ryggen och skuldrorna bättre i min träning. Och visst, jag tror henne. Jag är nog starkare på framsidan än baksidan. Hon ville att jag skulle skaffa såna där pilates gummiband som jag skulle köra en del övningar med, just för att komma åt de små musklerna. Det känns helt supertöntigt, men om mina axlar och min rygg mår bra av det, så då ställer jag mig med ljusröda gummisnoddar och viftar. Inga problem.

måndag 18 februari 2013

Inser fakta

Det blev en 8 km runda igår på dagen. Jag bestämde att jag skulle springa runt gamla skolan, vilket visade sig vara en dålig idé. Fick plumsa drygt 1 km på en oplogad väg. Där hade kört ett terrängfordon, så jag hade nån sorts hjulspår att följa. Men för övrigt så var vägarna i helt bra springskick. Ryggen gav sig nog tillkänna igår, men jag kunde springa. Funderade också varför det var så tungt och jobbigt, som det lite har varit den sista tiden. Jag var till blodgivning på fredagen, HB 171, och tänkte att det är nog därför. Men sen på kvällen när jag kollade lite i min träningsdagbok så kunde jag konstatera att jag sprang 3 gånger och över 20 km förra veckan. Förra gången det hände var i början på september! Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att det är tungt och jobbigt att springa. Skönt att konkret kunna konstatera varför det är så tungt. Nu är det lättare att acceptera att det går långsamt och inse att det bara är att lufsa på lite mera regelbundet, så blir det nog bra. Jag inser nu att mina tankar har nog blivit kvar i förra sommaren/hösten, och jag har levt mot den bakgrunden. Jag har nog inte riktigt fattat att vinter snart är förbi, och jag inte har sprungit ordentligt på länge.

Körde också 45 min TRX träning igår kväll före bastun. Som det ändå är bra träningsmetod. Efter 30 minuter så var armarna helt skakiga och ville inte lyda mera. Men idag skall jag till fysioterapeuten. Blir lite spännande att se vad det blir av detta.

lördag 16 februari 2013

Jag existerar ännu

Det har inte blivit mycket skriva av på bloggen på sistone. Dels har det inte hänt någonting märkvärdigt, dels har jag inte riktigt haft tid, men framför allt så har jag inte haft lust att skriva. Men nu skall jag försöka får några rader ner plitade.

En kul grej som jag noterade är att jag har nu sprungit två måndagar i rad. På måndagar som jag inte brukar få någonting gjort. Rätt häftigt. Vet inte riktigt varför det blivit så, men det är ju en positiv förändring, så det är väl ingenting att bekymra sig över. På måndagen sprang jag en runda på 6 km och på onsdagen fick jag ihop 10 km. Det har inte varit något vidare före att springa de senaste veckorna. Vädret har varit perfekt med några minusgrader, men det har varit dels rätt knöligt, dels en massa lös snö var stans. Tänkte försöka ta mig ut på en runda imorgon ännu, så att man skulle få ihop 3 st löprundor den här veckan.

På tisdagen var det en ny kille med på Ju-Jutsu träningarna. Eller ja, han har varit några gånger tidigare, men på tisdagen var första gången jag fick träna med honom. Han har alltså också gult bälte, men det tog inte många minuter förrän jag började fundera på vad som inte stämmer. Efter 30 minuter så måste jag fråga honom varför han har bara gult bälte, för han var på en helt annan nivå än oss andra med gult bälte. Nå, det visade sig att han har blått bälte i karate, så det förklarade saken. Han var inte direkt bättre på själva Ju-Jutsun, men han kunde röra sig på ett helt annat sätt, och han hade så mycket bättre reaktioner än vad jag har.

lördag 9 februari 2013

Vikter runt vristerna?

Det har inte hänt något spännande på träningsfronten den här veckan. Har duktigt gått på alla tre Ju-Jutsu passen, som varit riktigt roliga. Idag fungerade det dock inte så bra, kroppen var liksom inte riktigt med på noterna. På onsdagen var jag ut och springa, trots att vädret inte helt var på joggarens sida. Eller det var väl inget fel på vädret egentligen, utan problemet var att vägarna var så oplogade att springandet blev helt pajasaktigt. Ville bara ge upp efter 1,5 km, men jag tänkte att jag måste jogga 5 km innan jag får stanna klockan.

Farsan har skaffat 1,5 kg vikter att ha runt vristerna när han är ut och gå. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, men när jag prövade dom inomhus så blev jag förvånad över hur stor effekt 1,5 kg har runt vristen. Det kändes helt konstigt att flytta fötterna och jag började fundera på allt prat om skornas vikt då man springer. Kanske det sen också har betydelse om skon väger 80 g mer eller mindre. Nu tror jag ju inte att det har någon betydelse när jag far ut och springa om skon väger 250 g eller 400 g. Mina 15 kg för mycket för en bra löparkropp döljer nog effekten av skons vikt. Men där kommer vi in på betydelsen av den egna vikten. Jag har läst någonstans att för varje kg man har extra så förlorar man 3 sekunder per km, vilket skulle ge 30 sekunder bättre snittfart om man slapp 10 kg övervikt. Om det där med 3 sekunder stämmer vet jag inte, eller hur man kommit fram till det. Men visst måste ju 10 kg extra vikt på kroppen ha en rätt stor betydelse, när man vill prestera.

Någon som har prövat på att använda vikter runt vristen eller handleden i något tillfälle? Kanske det är okej att gå med dom, men jag har en känsla av att skaderisk föreligger om man skulle springa med vikter runt vristen. Jag tänker i alla fall inte göra det, för jag tycker att hela iden andas knäproblem.

tisdag 5 februari 2013

Glädjen efter en löprunda

Jag var ut och springa en runda igår kväll. Hade egentligen tänkt springa på söndagen medan Ellinor hade sina fri-idrottsträningar, men jag tvekade då jag kände mig osäker vad ryggen skulle tycka om saken. Hade en känsla att ryggen skulle börja ömma om jag sprang, så jag valde att inte försöka, för att inte riskera "nederlag". Men igår gick det hur bra som helst. Ryggen är nog inte helt 100 ännu, men det stör inte springandet längre. Skrapade ihop 6,7 km på 40:13 min (6:00 min/km och puls 151/166) Efteråt när jag tagit av mig skorna och stod i köket och drack vatten infann sig den där härliga känslan efter ett lagom jobbigt pass, då man lite fått ta i, men inte tömt sig på energi. Jag har saknat den känslan. Welcome back löparglädjen.

Igår när jag kollade på Linas träningsblogg så blev jag verkligen avundsjuk när jag såg vilken terräng(väder) hon får springa i, och så ser jag ut genom fönstret, och det snöar! Det blev mörkt innan jag kom hem, så jag fick inget foto igår, men jag tog ett foto från terrassen nu på morgonen. Viss skillnad på södra Sverige och södra Finland. Tror jag skall flytta in som granne åt Lina. :)

Linas bild till vänster (tagen 3.2) och min bild till höger (tagen 5.2)
En viss skillnad på södra Sverige och södra Finland.

lördag 2 februari 2013

Yabba Dabba Doo!

Jag kan springa igen! Stack ut igår och prövade att springa och konstaterade att det gick riktigt bra. Efter 4 km började jag känna svaga spök-känslor av sjuk rygg, men ingenting som störde mig. Tvinnade på inne i byn och skrapade ihop 6 km på 37:53 (6:19 min/km) Men lite ovant kändes det nog. Tyckte att nu går det undan, och så såg jag att klockan visade 5:57 min/km. Snigel snigel på vägen där... Men det var riktigt roligt att få lufsa igen. Hoppas det nu håller i sig.

Jag pratade ju om att träna styrka alla dagar i 2 veckor. Förra veckan gick bra, men denna vecka har inte blivit så träningsintensiv. Det har kommit så mycket annat emellan, så jag har inte riktigt orkat(velat) träna sent på kvällarna. Men syftet var att komma ifrån tjurandet över att inte kunna springa, och det lyckades jag med riktigt bra.

Jag har sprungit 4 pass under januari månad, vilket är långt färre än jag hade räknat med. Men det är första året som jag över huvudtaget sprungit i januari, så jag ser det ändå som helt bra framsteg. Riktigt hyfsad mängd styrka har jag också klämt in i slutet på månaden. Nu skall jag under februari  försöka jogga regelbundet och få in mera styrketräning för benen, så att jag är förberedd att börja träna på allvar när våren kommer.



På tisdagen var Teresa Tuominen (2.dan) in från Helsingfors och drog träningarna för oss. Det var rolig omväxling med en annan tränare. Jag vet inte om sparkar är hennes specialitet, men hon gick noggrant igenom detaljerna i olika sparkar, och hon betonade vissa saker vi skulle fokusera på. Hon gick också snabbt igenom hur vi skall stretcha för att bli bättre på att sparka.  Men det som verkligen imponerade på mig var den enorma självsäkerhet och självförtroende som hon utstrålade. Det är säkert inte helt lätt för en kvinna att traska in i en sal full med men, och säga vad som skall göras, och hur det skall göras. Men det var inga problem för henne. Jag hoppas att hon återkommer snart.