Cardio Core 4

Det blev inte tid att skriva igår, så jag får väl plita ner det idag istället. Igår var första gången jag inte blev svettig på Ju-Jutsu träningarna. Vi övade olika sätt att kasta, fälla och fasthålla en person. Det blev helt 110% teknikbetonat. När jag kom hem så kollade jag läget, hjälpte lite med kvällssysslorna och stack sedan ut och lufsa. Gick så där semibra. Känningarna i höften är inte helt borta, men det stör inte springandet längre. Dock lönar det sig säkert att hålla tillbaka lite med springandet, både gällande fart, distans och frekvens på passen.

Idag körde jag Cardio Core 4. Satte på skoj pulsmätaren på för att få en pulskurva, och helt som jag föreställde mig så syns det var hela kroppen sätts i funktion. Skall köra Cardio Core 2 här någon dag med pulsmätaren på. Skall bli intressant att se om profilen är den samma. Enkelt beskrivet så utförs Cardio Core 4 på golvet, på alla 4, och fokuserar mera på överkroppen, medan 2:an utförs mer eller minder stående, och triggar benen på ett helt fenomenalt sätt. Cardio Core 2 tränar även upp balansen. Grundidén med Cardio Core är att träna upp en bra stabilitet i kropppen, och samtidigt få upp flåset så att svetten rinner. Fungerar helt lysande för min del. Är övertygad att det här är på längre sikt bra för både löpningen och Ju-Jutsun. Intressant är annars hur snabbt pulsen sjunker när man övergår från att ha träna stora muskelgrupper till att punktträna de mindre musklerna. Detta fast flåset hålls uppe, och det inte alls känns som om pulsen skulle sjunka.

Pulskurva 31.10.2012 - Cardio Core 4

Kommunalvalet.

Urk, som jag druckit kaffe och ätit gräddtårta, glass, chips och annat äckligt gott idag. Började dock dagen med att gå till biblioteket för att rösta i kommunalvalet. Solen sken, så det var en hyffsad start på dagen. Sen hade vi fammo, fafa, mommo och mofa hit på 8-års kalas. Efter det bar det av till Karis för lite friidrott, men lillasyster visade idag att nej, det där är inte hennes grej, så hon blir "befriad" från det framöver. Jag försökte trixa så att hon skulle vara med, men inte skall man behöva delta med gråten i halsen. Det skall vara roligt, och om det inte är roligt, så är det inte roligt. Begriper bara inte varför hon inte vill, men so be it. Nåväl, när vi kom hem så hade vi gumor och gufar här och väntade på att få fira 8-åringen, vilket betydde en omgång till i kaffebordet.

Jag hade inte tänkt träna idag, men ändrade mig och tog en omgång på crosstrainern. Satte igång Spotlight från Yles Arenan och körde 35 minuter. Hade inte riktigt 100% motivation, så det blev int så intensivt. Men svetten rann nog till slut ändå. Konstaterade att det går inte riktigt att pressa sig ordentligt medan man ser på ett program på skärmen. Om man skall "ge gärnet" så är nog musik ett bättre alternativ än ett TV-program.

Sitter framför TV:n och kollar efterspelet av kommunalvalet och skummar igenom val-relaterat på webben, allt medan jag försöker blogga. En fråga som jag inte kan låta bli att förundras över är:

Varför ställer man upp i kommunalvalet, om man inte ens orkar rösta på sig själv?

Hittade 3 st kandidater på Raseborgs listan som hade fått 0 röster. All respekt åt de som ställer sig till förfogande, jag skulle inte orka/kunna ge den tid som krävs. Men att ställa upp, och inte ens gå och rösta på sig själv? Det är på något vis tragikomiskt.

Men nu måste jag ge upp med val och blogg, för det var dags att gå och lägga sig för snart 2 timmar sedan.

Hemlagad pizza.

Idag var Ju-Jutsun rätt teknikbetonad. Vi gick igenom falltekniker, olika sätt hur man värjer sig mot strypgrepp och hur man frigör sig när någon tar tag i en. På vägen hem bestämde jag mig för att sticka ut och springa en runda. Så när jag kom hem så böt jag kläder och tankade en banan och ett päron, och vatten naturligtvis.

Jag sprang runt Gamel Skolan, en klassisk länk som jag sprang redan i sena tonåren, om inte regelbundet, så ibland. Tog det sakta och försiktigt och sprang 8,0 km på 51:12, (6:24 min/km och pulsen 148/168). Kändes bra, men samtidigt lite jobbigt. Orkade bra springa, men den där driven fanns inte, och pulsen var en aning för hög. Jag har nog tappat en del under de senaste 6 veckorna, men det kommer väl snabbt tillbaka. Fast vintern kommer ju här nu och blandar om kortleken. Men jag skall försöka springa regelbundet under vinter. Inte så ofta, långt eller fort som jag sprang i somras, men så att man håller ångan uppe så att säga. Men det kan jag säga redan nu, att när det blir kallare än typ -10 så kommer jag inte att springa. Då är det Crosstrainern som gäller, och självfallet även Core-träningar.

Hur som helst så var dagens löppass både avkopplande och skönt. Fick springa på en "snötäckt" grusväg i en intensiv orange solnedgång, och sen kom jag hem till hemlagad pizza! Mums!

Äntligen minusgrader!

Idag var jag upp till Tammerfors på en palaver, för att sedan komma hem 10 minuter före alla komppisar anländer till dotterns 8-års kalas. När kalaset var över kände jag att både min kropp och mitt huvud måste få komma ut i friska luften och röra på sig. Så jag bestämde mig för att sticka ut och test-jogga. Reagerade på hur mycket mera omständigt det är att sticka ut och springa den här kalla årstiden, jämfört med shorts och T-skjorta sommartid. När jag steg ut på trappan kände jag "Yes! Äntligen minusgrader." Nu skall ni inte missförstå mig. Jag är 100% en sommarmänniska, och +27 grader är passligt enligt mig. Men det är trotts allt betydligt skönare ute när det är några minusgrader, jämfört med 5-8 grader och regn.

Jag med orienteringslampan
jag fick av farsgubben.

Hur som helst så gick joggandet helt bra. En svag, diffus känning i höften de första 10 minuterna, men inte så att det störde springandet. Så jag tror att det blir bra nu, men för att vara på säkra sidan så är det nog bäst att vänta och se hur det känns i morgon/övermorgon innan man tar ut segern. Trots att jag inte på långt när kände samma flyt som i somras, så anser jag att joggandet gick helt bra. Sprang 7,2 km på 45:18, (6:18 min/km och pulsen 139/156), så helt okej med tanke på att jag var osäker angående höften och inte har sprungit ordentligt på över 1 månad.  Det viktiga är att det var roligt, och jag kände glädje över att igen vara ute och springa. Men det känns ganska ensamt när man springer på en sandväg och skogen/åkrarna runt omkring är inbäddade i mörker, svagt upplyst av en nästan full måne. De enda livstecken jag såg var två bilar på håll och en bekant familj ute på gården. Efter länken då jag stod i köket infann sig en nästan euforisk känsla. "I am back in the game!"

Men som jag har sjuka ben. Nu pratar jag om vanlig sund träningsvärk i lårmusklerna, framsidan. Det är av "Ju-Jutsu Core"-övningar som jag lekte med igår.

Här intill ser man mig posera med pannlampan jag fick av farsgubben. Han hade beställt en rejälare orienteringslampa åt sig, och ringde här om dagen och undrade om jag ville ha den gamla. Om jag vill! Att påstå att den lyser som bilens strålkastare är väl att ta i, men nog lyser den alltid. Det blir inte så mörkt att man behöv skippa ett löppass om man har en sådan här.

Det har sammanfattningsvis varit en bra dag idag. Resan av och an till Tammerfors var trevlig och Katrin var på strålande humör. Kalaset var lyckat, aningen jobbigt för vuxna öron, men det hör till. Och nu var jag på min första länk på 3 veckor, och det kändes bra. Det är länge sedan jag känt mig på så här bra humör. Hoppas det håller i sig in i morgondagen. Nu bör en vågrät position intas.

GERI.

Tisdag, alltså har jag varit på Ju-Jutsu träningar. Dagens träningar kan sammanfattas med ett ord, GERI, som betyder spark. Vi körde lite Ukemi-wasa, fallteknik, som uppvärmning. Sen började vi sparka och knäa, för att därefter sparkas ännu mera. Vi började med att sparka långsamt i tomma luften, för att kolla att tekniken sitter. (För min del så ligger tekniken platt på marken.) Sedan började vi sparka och knäa varandra, på alla tänkbara sätt. Sen blev det konditionsträning, baserat på sparktekniker. Som avslutning kom dynorna fram, så att vi parvis fick använda ordentligt med kraft när vi sparkade och knäade varandra. En givande träningskväll med andra ord.

När jag läste igenom vad jag just skrivit, så insåg jag att att det låter både korkat och barbariskt. Men det handlar absolut inte om att slåss. Inbyggt i träningarna, antar att det gäller all kampsport, finns ödmjukhet och respekt. Man söker hela tiden gränsen, var det börjar kännas, men inte gör ont på allvar.

Hade tänkt ställa mig på crosstrainern en liten stund, men nu vill jag inte mera. Tar istället och stetchar lite.

Dit for veckoslutet.

Så nådde även detta veckoslut sitt ände. Det har varit ett aningen hektiskt veckoslut, men helt okej.  Lite för fort gick det som vanligt.

På lördagen var jag först ner till Ingå med mor, för att hjälpa henne med diverse sysslor. Sen hem och äta, för att rusa iväg till Ju-jutsu träningarna. Vet inte om det berodde på att det är  höstlovsvecka, men vi var inte många på plats. Jag var den enda med vitt bälte, 3 gula bälten,  1 orange, 2 gröna, 2 bruna och vår tränare. Ja och en massa juniorer och deras tränare förstås. Hur som helst så blev det igen en lite annorlunda träning. Vi fick pröva på lite olika grejer från andra Ju-Jutsu stilar, som inte direkt hör till Hokutoryu stilen. Jag fick träna med killen med orange bälte, vilket var lärorikt. Det är helt annat att träna med en som kan, en som rättar och visar när man gör knasiga saker. Normalt står man och fumlar med andra i nybörjargruppen. Det är oftast först när tränaren gått sin runda tre, eller fyra gånger som vi börjar inse vad det är vi borde hålla på med.

Efter träningarna bar det av till Esbo för att söka hem flickorna från mommo och mofa.

Idag blev det ingen Volleyboll, eftersom jag var med töserna till Karis bollhall, var Raseborgs IF började innesäsongen i fri-idrott. Min 8-åring for gammalt och vant med sin grupp, men för lillasyster, 5 år, var det lite väl spännande, så pappa fick vara med och hoppa längd en stund. Efter 30 minuter så hade den värsta nervositeten släppt, så pappa kunde sätta sig och stretcha lite.

På kvällen blev det 25 minuter Core träning för att stärka mage och rygg. Sen i bastun som avslutning på veckoslutet.

Crosstrainer

Svetten bokstavligen flög från mig i slutet av dagens 35 minuters bergsbestigningspass på crosstrainern. Bergsbestigningspass är när jag konstant höjer motståndet ända upp till max, och sedan släpper ner det. Idag upprepade jag det 3 gånger, vilket framgår av min pulskurva nedan. De två första topparna höll jag max-belastning i 2 minuter, men i tredje höll jag max i 4 minuter. De 5 sista "for det utför".

Medelpuls 159 och maxpuls 180. Som jämförelse kan nämnas Kanontian i somras var jag gav allt och sprang på 50:44 med pulsen på 170 medel och 177 max.

Nu sitter jag på golvet framför TV:n och stretchar benen och plitar ihop denna text. Frugan ser på någon dansfilm med Jennifer Lopez, så nu kan jag inte alls koncentrera mig på skrivandet mera. Hej då!

Pulskurva för dagens pass på crosstrainen. Medelpuls 159 och maxpuls 180.

Cardio Core!

Jaha, flickorna har höstlov och drog iväg till mommo och mofa. Det gav möjlighet att se på film tidigt på kvällen, istället för sent, när töserna sover. Jag stretchade 2 timmar medan vi såg på Bourne Ultimatum. Sen kände jag min ändå lat, och beslöt mig för ett att dra ett Cardio Core pass, som blev hela 1 timme långt. Voi söta öde som det kan vara jobbigt att lite röra på sig. När jag var färdig så fick jag tillsägelse att jag svinar ner, då svetten dripp-dropp-droppade på golvet. Nöjd över mitt mitt pass klippte jag först håret och for sedan i duschen.

Nedan bild på boken varifrån jag fått mina Cardio Core pass och rörelser. Skaffa den här boken och börja köra lite Cardio Core. Grymt bra övningar som du kan köra var som helst, utan redskap.

Här är boken varifrån jag fått mina
Cardio Core program och rörelser. 

Trött.

Idag blir ingen lätt arbetsdag. Jag känner mig så konstigt trött, men jag förstår inte riktigt varför. Hoppas jag inte håller på bli sjuk.

Bastukvällen igår var riktigt rolig. Kul att träffa gamla klasskamrater som man inte sett på många månader.

Gäsp.

Tanken jag hade om att börja ställa mig på crosstrainern på morgonen före jag far till jobb är en bra idé. Dock vet jag inte hur det skall lyckas, eftersom jag är en zombie när jag stiger upp. Inte en chans att jag skulle ha kommit upp på crosstrainern denna morgon. I somras hade jag för avsikt att testa morgonlöpning under semesterveckorna, med det blev aldrig gjort. Jag är definitivt en kvällsmänniska. Några av de bästa minnen från joggandet i somras är de sena kvällsrutterna, då jag for ut och springa 20:30 tiden. Men jag skall försöka mig på ett pass på crosstrainer på morgonen.

Ju-Jutsu

Idag var det inga svart-bälten på plats, så två brun-bälten ledde träningarna. Det resulterade i en lite annorlunda träning. Bältesteknikerna glömdes bort och vi övade på olika sätt att fälla och ta kontroll över sin motståndare. Helt roligt var det, även efter 100 fall.

Imorgon skall jag träffa gamla vänner från studietiden. Det blir roligt, för det är ganska länge sedan vi sets. Hur som helst så blir det ingen träning imorgon kväll. Har lekt lite med tanken om att börja ställa mig på crosstrainern på morgonen före jag far till jobb. Men jag är definitivt ingen morgonmänniska, så få se om det blir till någonting.

Jag saknar springandet.

Jag saknar springandet.Var ut på gården för att pröva, men konstaterade att nu är det vid nedsättningen av foten som det känns ont i högra låret/höften. Det är nu typ 3 veckor som jag haft uppehåll med springandet. Två gånger har jag varit ut och prövat, men det är inte roligt att springa när det tar sjuk. Det har nog blivit bättre. Är inte lika styvt/stelt nu mera, och det tar inte ont när jag går, som det gjorde i början. Men jag väntar med springandet tills det är över.

Den här sommaren kommer jag att minnas som sommaren då jag lärde mig springa. Jag har sprungit betydligt mera i år än tidigare, både i tid, sträcka och antal gånger. Jag har sprungit snabbare och längre än förut. Jag har också för första gången sprungit regelbundet i ett halvt år. Jag har höjt min kondition betydligt, och jag har för första gången haft så bra flås att jag lyckats få trötta benen. Men framför allt så har jag den här sommaren njutit av springandet, det har varit roligt. Okej, minns några gånger då det inte var roligt, och man funderade vad man håller på med. Men det är helt naturligt med små svackor/motgångar ibland. För det mesta har det varit roligt, och det är men tillfredsställelse jag tänker tillbaka på sommaren. Den här sommaren var också sommaren då jag lärde mig konkret att man måste skynda långsamt. Då det började gå bra så ökade jag både fart och sträcka i för snabb takt, för det var ju roligt att man äntligen orkade. Problemet är väl inte en enstaka gång, utan att jag sprang de flesta gånger i för hår fart, mot vad min kropp hade hunnit vänja sig med. I slutet på augusti märkte jag att mina ben visade tecken på överansträngning, så jag minskade både fart och sträcka, samt såg till att ha flera vilodagar i veckan. Det fungerade och benen mår bra nu igen. Ja förutom min höft då, men det tror jag beror på någon sorts försträckning. Kan inte komma på när och var jag försträckt mig, men annars vet jag inte vad det är. Kanske jag har stretchat för intensivt?

Volleyboll

Oj vad jag var sugen på att sticka ut och springa i morse när jag såg vilket fint väder det var. Solen lös från en klarblå himmel och jag tror att det hade varit nattfrost. Jag har dock bestämt att jag inte springer före känningarna i benet är borta, så jag hölls på gården med flickorna. Vi krattade och plockade undan saker inför vintern. Sen var det dags för söndagsvollyn, som gick som vanligt, så där semi godkänt. Få se hur det blir med volleyn framöver. Nästa vecka börjar flickornas inne säsong i friidrott, som krockar tidsmässigt med min volleyboll. Nästa söndag far jag i alla fall med flickorna till friidrotten, då det är första gången. Har tänkt att jag skall ta tillfället i akt och göra någonting nyttigt medan dom sportar. Kanske hittar jag en knut var jag kan stretcha lite.

Känner mig inte helt nöjd med veckan som gått, ur träningsperspektiv. Visst, vi skulle kalla det för vilovecka, men jag känner ändå att jag varit lat den här veckan. Nå imorgon är det måndag och jag har alla möjligheter att göra bättre ifrån mig nästa vecka.

Ju-Jutsu

Idag var det som vanligt Ju-Jutsu träningar på agendan. Efter den normala 20 minuters uppvärmningen övade vi 1 timme olika sätt hur man frigör sig från strypgrepp och fasthållningsgrepp och därefter kontrollerar en person med olika handleds grepp. Blev med andra ord massor med teknik idag, och ganska lite flås. Konstaterade, igen, att jag måste satsa mera på Core träning. Magmusklerna hänger inte riktigt med när vi tränar "midje-regionen" i Ju-Jutsun. Men jag är nog inte den enda som har det kämpigt. :)

Äntligen lite träning

Det har blivit svagt med tränandet den här veckan, fast det visste jag redan på måndag att det kommer att bli. Vi skulle faktiskt kallar det här för en vilovecka.

Var upp till Jyväskylä på Teknikmässan, som var annat år ordnas i Helsingfors, och var annat år i Jyväskylä. Vi startade lite före 7 på torsdagsmorgonen och ca. 11:30 checkade vi in på hotellet. 12-tiden gick vi till mässan, var vi tvinnade 5 timmar, och snackade goja med olika affärsbekanta. Sick hade traditionsenligt hyrt in årets miss Finland för att stå och dela ut brochyrer, så där var det skönt att stå och hänga. Fick dessutom tag på en ny SICK penna. Har slarvat bort min gamla. Dom är bara så fina.

Min SICK penna.

När mässan led mot sitt slut så hängde vi med Beckhoff ut till en "stugby" för att bada bastu och äta en kvällsbit. Stugbyn var alltså ingen vanlig stugby, utan en samling av gamla byggnader, alla dit flyttade och återuppbyggda. Det var en fin miljö, och vi anlände mycket lyckat till en vacker solnedgång. Medelåldern på stugorna var 150 år, och den äldsta var över 300 år gammal.

"Stugbyn"

Mässan var kanske aningen tråkig för mig som mekanisk planerare, eftersom fokus låg på automationslogik och styrteknik, men visst hittade även jag inspiration och kreativa tankar under mässan. Och som svar på frågan som alla undrar, så jo, det blev nog en och annan öl drucket. Fast inte farligt måga egentligen. Höll mig riktigt bra i skinnet. För tillgång till öl och sprit fanns nog.

Väl hemma på fredagskvällen körde jag 30 min teknikövning (Ju-Jutsu), bankade och sparkade lite på sandsäcken och som avslutning 50 min Cardio Core 2. Det var tyngre än vanligt, men det antar beror på besöket till Jyväskylä. Som avslutning så blev det bastu med familjen.

Jag saknar sommaren!

Jag hatar senhösten, när naturen "dör" och allting är konstant vått, grådaskigt och annars jävligt. Jag saknar solen och värmen, när man kan fräsa omkring i endast shorts, och ibland en T-skjorta för att bespara andra åsynen av ens fläsk.

Och nu saknar jag springandet! Låret skulle få bli bra nu, för jag skulle behöva ut och rensa huvudet lite. Nå, kanske till veckoslutet att man vågar sig ut och lufsa.

Bäst jag slutar nu, för det verkar bli ett himla gnäll av det här. Men det är väl idén med bloggen, att skriva ut tankar och känslor. Avslutar med att lägga upp en härlig bild från i somras, för att styra upp det här inlägget mot det trevliga hållet.

Jag saknar sommaren!

En bild från i somras.

Själva grillandet gick inte så väldigt bra, men det var en rolig kväll,

och denna bild väcker många trevliga minnen.

Ju-Jutsu

Igår var jag som vanligt och tränade Ju-Jutsu. Vi övade olika ukemi-wasa (fall tekniker) framåt, bakåt och åt sidan, hårda och mjuka. När man fallit i 30 minuter så tvinnar det ganska bra i huvudet. Att falla mjukt och på rätt sätt är det jag känner att jag har svårast med. Slag och sparkar går bättre, fast jag inbillar mig inte att jag på något vis behärskar det heller. Men kanske om 5 år. :)

Städa städa.

Nåja, nu är det en aning mera ordning i flickornas rum, men nog finns där ännu att göra. Vi har alltför mycket stuff i det här huset. Borde har storstädning, och göra sig av med en hel del.

Flunssa känningarna är borta, vilket i sig inte är någon garanti att jag inte blir förkyld. Men hur som helst, så kommer det av olika orsaker att bli betydligt mindre träning denna vecka. Får väl se det som en vilovecka. Skall försöka vara aktiv med töj-övningarna.

Ny vecka, nya utmaningar.

Ny vecka, nya utmaningar brukar det heta. Är inte helt säker, men jag tror att jag har lite känningar av flunsa i kroppen. Ikväll skall jag städa med flickorna i deras rum, så det blir passligt vilodag. Tror jag skall betona tänjandet den här veckan. Känner att jag styvnat till, speciellt i överkroppen.

Men jag tror att Nicka på allvar är på väg till Lidingö nästa höst. 30 km i terräng. Voi söta öde. Jag tror jag måste bli gravid, eller någonting, för att komma undan det. Nåja, jag har inte, ännu, lovat att hänga med. Vi får se nästa sommar hur saker och ting utvecklas. Jag har i varje fall bestämt att Ju-Jutsun är det jag främst kommer att satsa på. Övrig träning får anpassa sig, och fungera som komplement och metoder att förbättra mina förutsättningar att gå framåt i Ju-Jutsun.

Volleyboll

Idag var det dags för säsongens första Volly, som väl gick hyfsat bra. Nu och då rev det nog till i låret, så det störde lite. Förra vintern spelade vi i finska skolans gymnastiksal. Där var bra att spela, eller inne luften lämnade ibland en del att önska. Men den här vintern skall vi spela i svenska högstadiets gymnastiksal. Jag gillade inte salen. Det var alltför ljust, vilket resulterade i en helvetes huvudvärk för min del. Tror att det beror på att ena väggen är fylld av fönster, så det kom starkt dagsljus in från ett håll. Nå, det problemet lär ju snart försvinna. Dom andra klagade dock inte på att det var för ljust.

Dom hade gjort riktigt bra ifrån sig i Hangö igår. Maria sprang halvan på 2:04:13 och Tomppi rusade på imponerande 1:47:10. Luntti hade fungerat som draghjälp åt Maria, och han spurtade de sista 4 km för att komma i mål på 1:59:40. Det är med andra ord hårda typer man tränat med under sommaren. :)

Här är veckans träning. Springandet är inte mycket att hurra för, men svettats har jag nog ändå under veckan.

Perfekt väder.

Vilket perfekt väder för Östersjö maraton idag. Med tanke på veckan som gått, och speciellt vädret igår, så är det ganska tacksamt att få fara springa halvmaraton i solsken. Int för att jag deltar, men är glad för Tomppi och Marias skull, att dom fått så här bra väder, dagen till ära.

Men nu skall jag dra iväg till Lojo för att spöa mig själv med lite Ju-Jutsu.

Träning gör susen.

Träning gör susen. Bara man väl kommer igång så är det sååå bra. Tröttheten och huvudvärken trampade jag bort under de 25 minuter jag stod på crosstrainern. Efter det blev det 30 minuters intensivpass för armar & axelpartiet. Sen bastu på det var riktigt skönt.

Urk!

Idag har jag varit upp till Ylöjärvi, nordväst om Tammerfors. Drygt 2,5 timmars bilresa, 3 timmars möte och sen drygt 2,5 timmes hemfärd i ÖSREGN. Och nu är jag så övertrött. Märkligt hur man kan bli utslagen av att bokstavligen göra ingenting. Skulle så behöva ut och springa nu, men när låret inte vill bli bra.

Och i morgon är det Östersjö maraton i Hangö. http://itamerimaraton.com/

Men inte för min del. Känns lite fånigt att hela sommaren haft siktet inställt på Hangö halvmaraton, och nu få förklara åt folk att man inte far och springa. Alla (som inte själva tränar) tror att man fegat ur, men va fan. Jag springer inte för andras skull, och så länge jag inte får betalt för att springa så går hälsa och förnuft före högmod och fall. Jag har trots allt sprungit 21 km flera gånger den här sommaren. Bästa for på 2:08, och då hade jag för avsikt att bara fara en liten runda före bastun. Stor del av länken gick dessutom på skogsstigar. Jag tror att jag skulle klara halvan på 2 timmar, men det får jag bevisa vid ett senare tillfälle. Hur som helst så är jag tillfreds med situationen. Fast lite irriterad börjar jag bli på att inte kunna springa som i somras.

Nu lägger jag eld i bastun, och tar ett lätt pass på crosstrainern. Imorgon är det Ju-Jutsu som gäller igen. Yeee!

Ut och testa

Var ut och testa en runda idag. "Sprang" 8 km på 54 minuter. Huvudet ville springa, men högra lårets framsida tyckte inte om idén. Vid 6 km började känningarna försvinna, men jag ökade inte farten, eller sträckan. Jag vet inte om det är bra eller dåligt när det slutar göra "ont" vid 6 km. Vet inte heller om jag skall tänja låret ordentligt, eller låta det vara ifred. Vet inte orsaken till att låret/höftböjarmuskeln är sjuk, men det är inte vanlig träningsvärk.

Hur som helst så är det bra att jag förstod att skippa Hangö halvmaraton. Det skulle inte bli till någonting. Tur så var jag som vanligt och väntade med att anmäla mig till sista stund, så jag hann ångra mig, innan jag hann anmäla mig.

Helt okej Tisdag

Jösses vad vi var många på Ju-Jutsun idag. Tror vi var 33st, men vi kan ha varit fler än så. Idag fick jag köra uppvärmnings kvarten med en som har grönt bälte. Det var utmanande som heter duga. Teknik hade han nog, men värst bra kondition hade han inte.

När jag kom hem tränade jag mag- och ryggmuskler i 25 minuter, medan flickorna åt kvällsmål. Sen duscha och kvällsmål. En helt hyfsad dag alltså. Nu en kvart töj och sen i säng.

Mörkret är här.

Igår hade jag tänkt träna mag- och ryggmusklerna, men det blev endast lite töj&böj. Nå, det behövs nog det också, och idag är det igen Ju-Jutsu som gäller.

Oktober är här, så nu är det på riktigt höst. Det går inte att komma ifrån det faktumet. Jag blir alltid nedstämd när jag inser att sommaren är förbi, och värmen och ljuset försvinner. Men jag brukar vänja mig, och bli vän med mörkret i sinom tid, sen när det är mörkt på riktigt, hela tiden.

Hur som helst, så är jag helt nöjd med September i min träningskalender, trots att jag endast sprungit 84 km. Men orsaken till de få kilometrarna är att jag valt att hålla tillbaka för att vila benen, så det är okej.  Däremot har jag fått in mycket mera av styrketräning, och så har Ju-Jutsun kommit till förstås.