Träningsåret 2012

Så här på nyårsafton är det väl hög tid att stanna upp och reflektera över träningsåret 2012, som har varit ett riktigt bra år. Jag har sprungit både längre och snabbare än någonsin förut. Jag har sprungit mera regelbundet, mera seriöst och det har varit roligare än någonsin. Jag har överträffat mina egna förväntningar, och jag har drabbats av "löparhybris". Tog i för mycket mot slutet av sommaren och sakta men säkert blev lårmusklerna/senorna överansträngda och jag fick trappa ner löpningen rejält. Det var irriterande då, men nu efteråt så känns det som om det var en bra lärdom, att få erfara det som står i alla böcker om löpning. "Det tar tid för muskler och senor att vänja sig vid den belastning löpning innebär".


Denna bild sammanfattar rätt bra mitt träningsår 2012.

Träningsåret 2012

Här finns min längsta löprunda (22,3 km) och mina Asics Nimbus, som för övrigt är klart de bästa tossorna jag någonsin haft. I de sprang jag för det mesta i somras. Här finns min Garmin Forerunner 305, min trogna följeslagare som är med på varje pass. Här finns Kettlebells, en träningsform som jag hittade i år, liksom mitt gula bälte i Ju-Jutsu. Här finns mina nyinförskaffade Icebug Hero, som får symbolisera att jag tagit löpningen till en ny nivå, och insett att det går att löpträna även vintertid. Jag valde att också ta med Jogg.se, för att börja föra träningsdagbok där spelade nog en stor roll för motivationen i somras. Det är helt super att kunna gå tillbaka och kolla på gamla löprundor. Jag borde dock lära mig att bättre kommentera mina löprundor.


Som sagt, jag hittade Kettlebells i år. Har inte kört så mycket, men jag tror att kettlebells kommer att inkluderas mera i mina styrkeövningar framöver. Fick även upp ögonen för TRX träning, men det har jag ännu inte hunnit utforska. Jag har även kommit till insikt hur viktig bålstyrka är, och skall i fortsättningen prioritera Core-träning.


Det kan inte undgått någon som kollat på min blogg att jag börjat med Hokutoryu Ju-Jutsu. Jag har många år tänkt börja med någon kampsport, men har aldrig lyckats släpa mig till någon nybörjarkurs. Men nu, hösten 2012 hände det, och jag fastnade direkt. Jag trivs med Ju-Jutsu, och ser fram emot att utvecklas i kampsportens anda


Mest stolt är jag ändå över Kanontian var jag sprang 10 km på 50:44 (5:04). Detta överträffade alla mina förväntningar om vad jag kunde prestera. I fjol sprang jag en gång 10 km på ungefär 58 minuter, så detta var en otrolig bedrift. Jag har sprungit 21-22 km flera gånger i somras. Detta är också en bra förbättring mot förra året då jag en gång sprang 16 km. Min snabbaste 21,1 km gick på 2:08 (6:05min/km), vilket jag är riktigt nöjd med. Halva sträckan gick på skogsstigar, och andra halvan på grusvägar. Dessutom hade jag inte ens vatten med, för jag skulle bara ut på en liten runda före bastun. (Gissa om jag fick beröm av frun när jag kom hem 1,5 h för sent) Mitt planerade halvmaraton i Hangö fick jag skippa, på grund av min sjuka höft.

Kanontian 16.06.2012

Efter årets första pass i slutet på februari skrev jag skämtsamt på Facebook att nu fattas bara 996,3 km så spricker 1000 km. Då kunde jag inte föreställa mig att jag skulle springa så mycket. Nu strandade jag visserligen på 894,3 registrerade km i år, men skulle jag inte ha haft nästan 5 veckors uppehåll i höstas så skulle jag nog ha sprungit 1000 km i år. Jag tänkte mig ett pass idag ännu för att få ihop 900 km och 100 pass, men min rygg vill inte, och ryggen vinner över fåfänga om siffror i en träningskalender. Så jag har sprungit 99 pass i år.

År 2010 har jag registrerat 147,6 km. 2011 sprang jag nästan 3 gånger mera, 416,0 km. Sen mer än fördubblade jag till 2012, 894,3 km. Riktigt bra utveckling, om man får säga det själv.

2010 - 147,6 km          2011 - 416,0 km          2012 - 894,3 km

Ser man månad för månad så har jag slitit löparskorna betydligt aktivare året igenom, förutom mot slutet på året då jag måste trappa ner. Jag kom även igång betydligt tidigare i år. Även här kan ses en bra utveckling.

Jag har registrerat knappt hälften av min löpning som distanspass. Detta är säkert aningen för lite. 29% av löptiden har jag klassat som långpass. Detta skall tas med en nypa salt, för jag är inte säker var jag dragit gränsen för långpass, och det har säkert varierat längs året. Terräng har jag sprungit bara 3%. Detta måste klart förbättras till i nästa år. Jag har sprungit mycket på skogsstigar, men det klassar jag inte som terräng. Terräng är off-road, eller svårsprungna skogsstigar.

Ser man hur jag fördelat tiden på olika sorters träning så är det väl rätt okej med löpning på 37%, styrketräning 13% och Ju-Jutsu 17% (gruppträning). Träning 28% är blandat volleyboll, paddling, paintball m.m. På crosstrainern (knappa 3%) skulle jag nog kunna ställa mig lite oftare, och lite mera fokus på styrketräning skall det bli i nästa år.

Gott Nytt År!
Hyvää Uutta Vuotta!
Happy New Year!
¡Próspero Año Nuevo!

Icebug

Idag hade jag för avsikt att springa 13,9 km för att få ihop jämnt 900 km i år. Det började bra, men efter 2-3 km så började jag känna av min sjuka korsrygg. Vid ungefär 5 km bestämde jag att överge planerna på 13,9 km, och sprang kortaste vägen hem. Det var ställvis riktigt halt, men jag hade inga problem att ta mig fram tack vare mina nya Icebug Hero BUGrip. Mycket bra första intryck fick jag av dem.

Men nu märkte jag att jag har sprungit 99 pass i år. Detta är ju aningen störande, så kanske jag måste ut en runda imorgon ännu för att få ihop 100 pass och 900 km för 2012.

Mina nya superhäftiga Icebug Hero BUGrip

Torsdags Ju-Jutsu

Igår var jag första gången på Torsdags Ju-Jutsu. På tisdagar och lördagar hålls träningarna i Tennari idrottscenter, var mattan är mjukare än i vår egen LKK-hall, var vi  tränar på torsdagar. På tisdagar och lördagar brukar teknik få större utrymme och det är bättre att öva kast och fallteknik på en mjukare matta. I vår egen hall finns mera säckar, handskar, dynor och annat roligt, så där brukar det bli ganska fysiska träningar, mera "full kontakt". Igår blev ja en upplevelse rikare igen. Att träna magmusklerna medan någon sitter framför dig och försöker banka dig i huvudet så fort du är på väg upp (du skall skydda dig), och att träna armpressar medan någon sitter och slår dig i sidan och magen, det var nytt för mig. Vi avslutade med att sitta i en cirkel och träna magmusklerna, non-stop olika övningar i 8 minuter. För min del blev det nog en massa små korta pauser, men "stora pojkarna" körde på för fullt i 8 minuter. Kroppen känns aningen öm idag av onsdagens snö arbete och gårdagens fysiska Ju-Jutsu träningar. Härligt, jag ser redan fram emot nästa torsdag. :)

Snö!

Tisdagens löprunda blev av, men det var superjobbigt. 7 km på 49:26 (7:04 min/km 158/165). Det hade snöat intensivt i 2 dygn, och byn var bokstavligt insnöad. Ingenting var plogat, och det var inte många 100 meter som jag kunde springa på relativt hårt underlag. Det var ändå en helt okej runda, upplevelsemässigt. Fötterna slant hela tiden och man kom ingen vart. Dessutom kom det vassa snöflingor i ansiktet och byn kändes bortglömd och övergiven. Fick en känsla av extremsport, var jag kämpade mot omöjliga odds, men jag klarade det med livhanken i behåll. Det var en högst medioker löprunda, men ibland kan fantasin få hjälpa till lite.

Igår blev det lite annorlunda träning. Skottade ner snö från taket i 3 timmar, och efter det kände jag mig helt matt när jag kom in och äta. Sen bar det av till mor och far på kaffe. När vi kom hem så tog jag itu med att skyffla undan all snö jag öst ner från taket i gångarna, på terrassen och längs husväggen. Eftersom det höll på slå om till plus grader ville jag ha bort snön med det samma. Lyckligtvis kom min bror ner och hjälpte mig så vi fick allting fixat i går kväll. Över 2 timmar tog det för oss båda. Jag skulle inte ha orkat/hunnit fixa allt själv igår kväll. På det badade vi lite bastu, och min galna bror tog sig ett snödopp. Idag känner jag av allt snöskottas, men skall nog fara på Ju-Jutsu ändå.

Jag börjar ha bilden av nästa år klar för mig, vad jag vill och vad jag skall... Men nu måste jag sticka iväg på jobb.

Together we are stronger

När jag den sista tiden svävat runt på folks bloggar har jag reflekterat över hur väldigt olika träningsmetoder, träningsmängder, ambitioner och allmänt olika syn på träning man kan ha. Detta är självklart helt naturligt, och inget konstigt i sig. Men jag kan inte låta bli att fascineras över detta. Mera eller mindre gemensamt för alla verkar ändå vara glädjen i det man håller på med. Trots motgångar, jobbiga veckor och till och med skador, så fortsätter man troget kämpa på med vad det än är man sysslar med. Jag har insett att med ett öppet sinne och rätt inställning kan man inspireras och få träningstips av personer som ligger på en helt annan nivå än man själv, både över och under. Lika så kan man finna guldkorn hos personer som sysslar med helt andra grejer än man själv. Om man lite ser längre än än vad eget intresse normalt begränsar en, så kan man se saker och detaljer ur helt nya perspektiv, och därigenom få aha-upplevelser. Dessa insikter skall man ta vara på, förädla och använda i det man själv gör. Men fram för allt så är det roligt och inspirerande att se andra bubbla av glädje över sin sport/hobby/motionsform. Det är självklart upp till var och en att kämpa på och bli den bästa man kan bli, men visst är det roligare att göra det tillsammans, både med vänner och "virtuella vänner". Tillsammans är vi starkare.

Nu vet jag inte längre exakt vart jag skulle komma med detta svammel, men God Jul i alla fall, så här dagen efter. Fick på söndagen e-post att det ordnas ett extra pass Ju-Jutsu på torsdagen, för att skaka av oss julen, vilket passar mig utmärkt. På tal om julen, så nu efter ca.10 kg julmat och choklad känner jag mig så otroligt uppblåst, så nu skall jag försöka komma iväg ut och springa en runda. I nästa inlägg skall jag redogöra för mina träningsplaner och målsättningar för nästa år.

-Fridens Liljor

TRX?

I vardagsrummet har jag en bastant ögla inskruvad i en bärande balk, var jag hänger upp min sandsäck när jag vill puckla på den. Dock hänger den onödigt nära fönstret, så jag måste sansa mig och ha kontroll på vad jag sysslar med. Kan inte ösa på som en galning, men det fungerar nog bra så här. Ni kan säkert räkna ut att beröm fick jag inte när jag hängde upp sandsäcken i vardagsrummet första gången. Men efter att jag förklarat att endera hänger jag säcken här, eller så finns jag nere på branddepån varje gång jag vill slå på sandsäck. Så nu får jag fritt fram hänga upp säcken. :)

Camilla har på sistone skrivit mycket om TRX träning, vilket tydligen är att träna med rep som är fast i en punkt ovanför en. Tänkte att det där skulle vara roligt att testa, men var finns sån möjlighet. Några dagar senare insåg jag att jag har en krok i taket, och rep i förrådet. Här skall köras TRX, eller i alla fall något liknande. Efter lite knytas så hade jag ett rep upphängt, med två slangbitar som handtag. Jag vet ingenting om TRX. Jag vet inte hur långt repets olika delar skall vara, vad som skall kunna justeras, eller exakt vad man skall göra. Gjorde en bildsökning på nätet och hittade några rörelser att pröva på. De små detaljerna är ännu oklara för mig, men jag körde stående bröstpress, hängande rodd och några till som jag inte kan beskriva. Jag blev överraskad hur otroligt tungt det var, och blev direkt intresserad att utforska detta vidare. Jag tror att TRX träning kommer att passa mycket bra in i mina träningsrutiner. Nu gäller det att få reda på mera om denna typ av träning. Men det blir säkert efter julen, för nu har jag ont i halsen och huvudet fullt med snor.

Eländiga måndagar

Var upp till Tammerfors med Katrin (vår försäljare) på en palaver idag. Vi mötte en potentiell storkund, med aningen speciella krav, och vi fick diskutera med en riktig professor/"uppfinnar jocke" typ, vilket var rätt underhållande. Det gick helt bra och jag lyckades tackla alla vilda utsvävningar på ett så hövligt sätt att Katrin berömde mig efteråt, vilket kändes bra, för det är inte alla gånger man får beröm efter olika möten. :) [Jag har en tendens att säga vad jag tycker, vilket inte alla gånger faller i god jord] Imorgon skall jag till Hyvinge för att tillsammans med en av våra service killar gå igenom en maskin, och diskutera lite produktutveckling. Det blir intressant att se vad dom kokat ihop.

Men vad är det med dom här måndagarna? Hade tänkt att idag skall jag ställa mig på crosstrainern, eller rent av sticka ut och springa. Men nej, nu sitter man här och konstaterar det inte blev träning den här måndagen heller. Nåja, skotta snö har jag gjort idag, liksom jag gjorde hela veckoslutet. Och av väderleksprognosen så lär jag få skotta många gånger ännu den här veckan. Och kallt skall det bli också. Usch.

Detta var egentligen inte alls vad jag skulle skriva om idag, men nu blev det så här, så jag sparar det till senare för det passar inte in här nu efter mitt klagas på vädret.
 

Imorgon är annars årets sista Ju-Jutsu träningar för min del. Dom andra kör ännu på torsdagen, men då har jag annat för mig.
 

Bilder från rökdykartestet

Idag var vi bara 12 st på Ju-Jutsu träningarna, och de 3 juniorer som hade dykt upp var utan tränare. Inget värre med det än att vi alla tränade tillsammans. Ardi drog träningarna och visade en massa udda trix och fula knep. Dagens tips: Ge aldrig lillfingret åt någon :)

Här följer lite bilder från torsdagens rökdykartest. Testet börjar med att man skall gå 100 m med slanghäckar. Sen skall man gå upp och ner i trappor så att man får stigning 20 m. Efter det skall man slå en lastbilsring 3m med en slägga och sedan följer hinderbanan, var man skall krypa under och stiga över hinder. Till sist skall man rulla ihop en 1,5" slang. Man har en viss tid för varje moment, och pulsen noteras när 10 sekunder återstår av momentets tid.

Min pulskurva från rökdykartestet.
Man kan tydligt urskilja de olika momenten,
gång, trappor, slägga, hinder och slangrullning.
Riktigt bra kommer pulsen ner efter varje moment.

Veckan som gått

Det har inte blivit tid att plita ner någonting på en vecka nu, så det får bli en blixtsnabb sammanfattning av vad som hänt efter min löprunda på självständighetsdagen.

På fredagen hjälpte jag far med att klyva ved. Han hade lånat en traktor med vedklyv, så det blev att lyfta och bära 1 meter långa stockar i 3 timmar. Svettigt blev det nog till sist. På kvällen körde jag som bonus 40 minuter med Kettlebells och hantlar. På Lördagen var det Ju-Jutsu och på Söndagen sprang jag en runda runt byn. 7 km på 42 min, helt bra, för det var både halt och lös snö på vägarna. På måndagen höll jag vilodag, igen. Jag har märkt att det blir ofta otränat just på måndagar. Vet inte varför det blir så, men vi kan väl kalla dem vilodagar. Tisdag på Ju-Jutu och igår tränade jag lite styrka. Körde mage, rygg och armpressar. Höll endast på 20 minuter, men det blev ändå jobbigt. Testade att göra det lite annorlunda som omväxling. Gjorde rörelserna överdrivet långsamt, och jösses vad tungt det blev. Det konceptet bör upprepas och utvecklas.

Så här ser det ut i konttin, innan man sprutar
vatten. Sen blir allt svart när rökgaserna blandas.
(Bild från Google.)

Ikväll skall jag ner till branddepån och utföra muskelkonditionstest och rökdykar- testet. Rökdykartestet är en "hinderbana" som skall utföras på viss tid, iklädd rökdykarutrustning. Pulsen övervakas, att den inte stiger för högt, och att den sjunker tillräckligt snabbt. Det känns helt ärligt inte alls inspirerande. Det är bara tråkigt. Dessutom borde vi och sitta i konttin ännu i år. Kontti är alltså varmövning, när man tänder en brasa inne i en container, och stänger dörren från insidan. Sen skall man sitta där och se när branden utvecklas, och lågorna börjar slicka taket ovanför oss. Det är spännande de 3 första gångerna, men nu är det heller inte alls lockande. Dessutom är det ju inte helt riskfritt. Senast vi var i konttin så brände en av oss knä. Gamla slitna halare, och vått golv är dålig kombination när det är hett. Lägger du ner knä i en vattenpöl, så behöver man inte vara brandmästare för att inse att risken ökar markant för brännskada. Kläderna isolerar nog bra, så länge dom inte är genom våta. Det blev ganska långt träningsuppehåll innan hans knä tillät träning. Det vill jag inte riskera, så jag tror att jag tänker vägra att fara i konttin. Om det sen innebär att jag inte får fungera som rökdykare, så so be it. Det är ändå frågan om frivillig verksamhet, obetald sådan.

Självständighetslufs

Klädd i blåvitt,
självständighetsdagen till ära.

 Egentligen hade jag tänkt gå och träna Ju-Jutsu idag, men på grund av huvudvärk och svagt illamående kände jag mig inte riktigt pigg på träning. Efter maten lade jag mig på soffan en timme, och mådde efter det bättre. Men sedan kom mina 3 brudar och invaderade soffan. Dom skulle se på president- balen och klänningar och frisyrer, så jag insåg att bättre fly än illa fäkta. Beslöt mig för en liten springrunda, trots snöväder. Tänkte att jag mår nog bättre efteråt, om jag får igång blodcirkulationen. Och visst, det fungerade.

Kom på att jag i vårast köpt halkskydd, modell som man träder på skon, och tänkte att nu skall dom prövas. Var nog aningen skeptisk, men dom fungerade överraskande bra, vilket dagens länk kan vittna om. Sprang 7,5 km på 44:54 min, vilket get en snittfart på 5:59 min/km. Det skulle jag nog inte kunnat hålla utan dubbarna, för det var rätt halt där som det var plogat. Det snöade och blåste, och ställvis fick jag ty mig till uppkörda spår av bilar och traktorer. Men det var en skön och avkopplande länk.

Mina Adidas Clima Proof och Springyard Dubby

Brottas med stora pojkarna

Igår drog Vesa och Ardi (bruna bälten) Ju-Jutsu träningarna. Vi övade på olika sätt att fälla eller kasta en person som attackerar, och det var svårt att få till alla detaljerna. Det såg lätt ut när dom visade, men när vi skulle göra var det många detaljer som skulle till, och allting blev halvfärdigt. Nå, nog lär vi oss det så småningom. Som avslutning skulle vi brottas 15 minuter. Vi var udda antal gula bälten, så jag började med mag- och ryggmuskelövningar. Då vinkade Ardi åt mig att jag skulle komma dit. Jag fick tur vist brottas med Vesa och Adri. Det var tufft i en helt ny dimension. Dom har båda tränat Ju-Jutsu i typ 8-10 år. Det var ingen skillnad vad jag försökte mig på så straffade det sig omedelbart. Naturligtvis lekte dom bara med mig, och lät mig ”anfalla”, lät mig försöka, för att sedan elegant visa hur enkelt det är att vända situationen, om man bara vet vad man skall göra. Det var både roligt och lärorikt. Ofta när vi skall brottas, så hamnar jag brottas med någon som är 15 cm kortare, och väger 30 kg mindre. Det säger ju sig självt hur det går, då vi båda saknar teknik. Jag kan med ren styrka vrida omkull min motståndare och låsa fast honom.  Det ger inte mycket övning åt någon av oss, endast lite svett i pannan. Så därför var det roligt att få brottas med stora pojkarna som omväxling.

November

Så slapp vi november, årets dystraste månad. Nu har vi fått snö och december, årets stressmånad. Vet inte riktigt vad jag skall säga om November, ur träningsperspektiv. Började helt bra, och jag sprang som planerat 2 pass per vecka. Dessutom fick jag in 2-3 styrkepass i veckan. Men sedan kom flunsan i slutet på månaden, och sedan dess har jag endast gått på Ju-Jutsu träningarna. Ja, och så har jag stretchat en hel del, i tränandets frånvaro. Så, semi-bra är väl Novembers betyg. Men flunsan sitter i. Känner mig helt slut i kroppen, och har inte alls lust att ens försöka träna. Tar nog träningskassen med till jobb imorgon ändå, i hopp om att jag orkar släpa mig till Ju-Jutsun.

Antonia i pulkabacken.

På tal om Ju-Jutsu, så framöver har jag träningar tisdag, torsdag och lördag, plus "konditions Ju-Jutsu" på fredagar, och så har vi FBK-övningar på onsdagskvällar. Vi kom förra torsdagen överens på FBK-höstmötet att åtminstone varannan vecka hålla ordentliga övningar. Så kalendern börjar vara rätt så fullbokad. De klart, jag kommer inte att köra 4 st Ju-Jutsu träningar varje vecka. Man måste vara lite hemma med familjen också. På söndagen var jag med Antonia i pulkabacken, var hon ivrigt åkade utför, och själv drog upp pulkan. Till skillnad från mig, så tycker hon om att det har blivit vinter. Sedan var jag som vanligt med Ellinor på friidrottsträningar.

5.KYU

Gul är färgen på mitt Ju-Jutsu bälte efter gårdagens bältesprov och jag har nått nivån 5.KYU. Det var helt rolig stämning igår, men vi var nog alla lite pirriga, eftersom vi inte helt visste vad vi skulle vänta oss. Men bra gick det och vi blev alla godkända. Även orange (4.KYU) bältesprovet hölls igår, och dom var väl 8 st som avancerade från gult till orange. Det blev med ens roligare, det här med Ju-Jutsu. Nu kommer träningarna igång på riktigt, och vi får börja kasta omkring varandra. :)

Men gårdagen var annars ganska jobbig. Jag var trött och småirriterad hela dagen p.g.a. flunsan, och jag klämde in värkmedicin, så att jag inte skulle stupa några timmar före bältesprovet. Idag känns det aningen bättre, men jag vågar ännu inte helt tro att flunsan är på väg förbi, så jag håller med tränandet ännu några dagar. Imorgon kväll skall jag ner till branddepån på styrelsemöte. Det kommer att bli en intressant kväll, för det finns en hel del att diskutera.

? 2013 ?

Har den senaste tiden funderat över nästa års målsättningar. Vad skall jag ställa för mål för nästa år, och hur detaljerade. Skall jag ha målsättningar i allt som jag sysslar med, eller endast för löpningen. Skall jag ställa målen så att de är relativt lättåtkomliga, eller skall målet vara i Mordor? Man blir garanterat bättre om man siktar högre, än om man siktar på något man vet man träffar. Men att sikta för högt kan vara ödesdigert. Skjuter man rakt uppåt kommer projektilen att landa framför fötterna. Skall jag alls skriva ner målsättningar?

Mina cyklande vänner är på väg till Norge nästa sommar. Dom skall delta i något 560 km lopp, och har som målsättning att komma igenom under 24 timmar. Nicka och Maria är på fullaste allvar på väg till Lidingö för att springa 30 km, och lobbar för att få mig med. Helt bisarrt att jag sitter och fasar över hur långt ett 30 km terränglopp är, och så kommer Nicka visslande en vecka efter förlossningen och ger mig vinkar om att det är billigare att anmäla sig före nyår.

 En sak är säker.

Om man kämpar tillräckligt,

 kommer det att leda till asgrymhet.

Inte bli sjuk nu!

Har en konstig känsla i kroppen, och framför allt någonting i halsen. Nu skulle jag inte alls ha tid att bli sjuk. På Tisdagen har jag Ju-Jutsu bältesprov. Vet inte hur det går om man missar det tillfället. Nu håller jag upp med tränandet tills dess, i hopp om att det hjälper saken. Morgondagens Ju-Jutsu måste jag nog ändå gå på, men resten ställs in.

Avkopplande kvällslöpning

Jag försökte få Maria ut på ett runda igår, men hon satt i ambulansen och kände sig krasslig. (Ingen panik, ambulansen är hennes arbetsplats) Vi kom överens om att prata oss igenom en 10:a nästa vecka istället, om hon kryat på sig tills dess. Jag fick alltså sticka ut ensam i mörkret. Siktade på en lugn och avkopplande länk på 1,5 timme. Jag lämnade MP3-spelaren hemma, för att ge tankarna ro att vandra, och nolla huvudet. Det fungerade utmärkt, och jag fick ett skönt långpass på 15 km och stoppade klockan på 1:40 (6:39 min/km och puls 135/153). Det kändes riktigt bra att springa långt igen. Senast jag sprang länge än en dryg timme var 19 september, så det är inte så konstigt att det kändes aningen ovant i benen. Pulsen hölls på en behärskad nivå igenom hela passet. Okej jag sprang långsamt och tillät mig dessutom att sakta in i motluten, men jag anser ändå att pulsen var mera sansad än under de senaste passen. En tanke som slog mig är om "musik i öronen" medför en högre puls när man springer? Eller är det bara det att musik triggar en att springa aningen snabbare? Vet inte, men jag tror jag skall följa med och se om jag hittar något samband.

Jag ställde mig på vågen före och efter gårdagens löppass, och konstaterade till min förvåning att jag tappat 2,5 kg.  Det betyder att jag svettats 1,5 liter/timme, vilket är betydligt mera än jag trodde. Det var kring +5 igår och jag kände att jag hade lämpligt med kläder på mig. 1,5 liter är 1,6% av min kroppsvikt. Undra på att man är törstig efter ett löppass. Har ni någon gång kollat upp hur mycket ni svettas under en löprunda?

Gårdagens långlänk i diagramform.

Rekord

Trots planerade "över 12 km" så blev det endast 7,5 km på söndagen [44:30 min (5:56 min/km) 148/168]. Allt kändes helt okej, och benen var med på noterna. Det var rätt så blåsigt och disigt, men inte så att det störde när man väl var igång. Upplevde springandet på söndagen som ganska tungt, men inte på ett jobbigt sätt och det var helt roligt. Jag skulle bra ha kunnat springa längre och loggat de 12-14 km som jag hade planerat. Men jag fixade på gården och tvättade bilarna, vilket drog ut på tiden och jag kom iväg för sent. Jag skulle med Ellinor till Karis till hennes friidrottsträningar. Dessutom skulle vi ha en kompis med, så det blev att pruta lite på längden på min runda. För jag ville springa på dagen, då det låtsas vara ljust. På kvällen stretchade jag lite extra. Nu har jag fått ihop 850 km för i år och har således fördubblat sprungna km mot i fjol. Yey! Tror inte jag hinner spränga 1 000 km i år, men i nästa år skall jag springa 1 200 km.

Igår körde jag 45 minuter Cardio Core. Det smakade inte alls igår att röra på sig, men jag körde ändå. Det blev aningen halvhjärtat, men bättre det än att bara sitta i soffa. Nu skall jag packa Ju-Jutsu väskan, för det bär av på träningar direkt efter jobbet.

Bästa Ju-Jutsu träningarna hittills!

Idag var tveklöst bästa Ju-Jutsu träningarna hittills, åtminstone för min del. Vi var udda antal igen, vilket vi ofta är, och då blir det 3 st i en grupp. Det är inte lika givande som att sparra i par. Det blir krångligt och ineffektivt. Jag antar att i ett senare skede, när man ha lärt sig tillräckligt och kan bygga upp dynamik och spontanitet i gruppen, att det då kan vara riktigt givande att sparra 3 st. Men idag hade jag tur och Sensei Forsstöm (vår tränare) vinkade mig till sig och sade att han skulle sparras med mig. Han visade och jag gjorde, följt av massvis med korrigerande uppmaningar. Stig inte så långt ut, du träffar för högt, kortare steg, vrid höften, träffa med smalbenet inte foten, vrid kroppen, kraften kommer från höften... osv. Det var lärorikt på en helt ny nivå. Nu på kvällen före bastun tränade jag mage och rygg i 30 min följt av 10 min pucklas på sandsäcken.

Igår var jag ut en runda i mörkret. Registrerade 8 km på 46:52 (5:52min/km) med pulsen 146/163. Pulsen var fortfarande aningen hög, men ändå på betydligt bättre nivå än förra veckan då jag sprang 30s/km långsammare med samma pulsvärden. Efter länken körde jag direkt 20 minuter kettlebells.

Imorgon skall jag försöka komma ut på en lite längre länk på dagen i "dagsljus", före jag för Ellinor på träningar. Någon direkt långlänk lär det inte bli, men om man skulle passera 12 km så blir det godkänt. Men det beror mycket på hur det känns imorgon då jag kommer iväg. Är i ett skede nu som springandet får gå helt enligt hur det känns just då. Känner att springandet nu behöver vara roligt, annars finns risk att intresset dalar, och det vill jag inte.

Oppikaa liikkumaan!

Gårdagens Ju-Jutsu träningar var mycket teknikbetonade. Vi började dock med 20 minuters ordentlig pulshöjande uppvärmning. Sen gick vi igenom de flesta saker som kommer i bältesprovet om 2 veckor. Antagligen rör vi oss som krattor hela bunten, för mitt i träningen delades det ut hemläxor. "Oppikaa liikkumaan!" löd uppgiften. Så nu blir det att skärpa till sig lite. Passar väl bra att öva teknik och rörelser hemma de dagar då man inte orkar/vill träna något annat. Som exempelvis idag. Var på massage efter jobbet, och inte en chans att jag börjar träna samma kväll. Så nu skall jag lära mig att förflytta mig, smidigt, med bibehållen balans och kontroll. Okej, jag skall öva på det, så kanske jag en vacker dag lär mig det. "Sikta mot stjärnorna och nå trädtopparna" är ett talesätt. Sanningen är väl närmare "Sikta mot stjärnorna och snubbla i gräset."

Bruce Lee snubblade inte i gräset.

Veckoslutet som gick.

På lördagen var jag och tränade Ju-Jutsu, helt enligt normal ordning. Blev glad när jag märkte att Mikko var tillbaka på träningarna efter sin operation. Gillar att träna med Mikko. Han har tidigare tränat Ju-Jutsu i flera år, men har nu efter långt uppehåll börjat från början. Efter en svettig uppvärmning så körde vi massvis med teknik. Bra träningar, men det blev nästan för teknikbetonat. Väl hemkommen bar det av till mor och far på middag.

Kom ihåg mus.

På söndagen blev jag farsdagsenligt väckt av studsande och hojtande flickor i sängen. Blev aningen förbryllad när Antonia stolt meddelade att hon har gjort en "Kom-ihåg mus" åt mig. Det visade sig vara en riktigt fin liten tygmus som skall hålla i mina "kom ihåg"-lappar. (Nu måste jag börja skriva lappar) Ellinor hade gjort pärongelé åt mig. Ikväll skall vi göra plättar och smaka på gelén.

Jag kom iväg på en runda på dagen före vi for på friidrottsträningarna med Ellinor. Jag sprang ner till bruket och sedan hem runt Andersberg, vilket gav mig 10 km i träningsdagboken. Benen/höften kändes helt okej, men pulsen var för hög och det kändes allmänt motigt. I somras sprang jag bekvämt en 10:a, mestadels på skogsstigar, med tempo 5:54 min/km och pulsen 138/155. Nu på hårda grusvägar blev tempo 6:26 min/km och pulsen var uppe vid 149/167. Inget jag direkt är nöjd med. Måste följa med situationen, och kanske kolla vilopulsen om morgnarna. På kvällen körde jag 25 minuter Kettlebells före bastun.

Pulskurva 12.11.2012 - Crosstrainer

Igår stod jag på crosstrainern för att få svettas lite. Kollade på program från Yles Arena, och höll således ut hela 50 minuter. Man blir så seg i huvudet att stå inomhus och studsa på en apparat. Körde först lugnt i 15 minuter, och sedan började jag sakta höja motståndet. Fick till helt hyfsad intervallträning de sista 20 minutrarna.

När stretchar du?

Boken som vann över mitt planerade träningspass.
(Ett fint sätt att förklara sin lathet.)

Igår hade jag tänkt köra Cardio Core, men jag kom aldrig igång med det, och träningen uteblev. Orsaken är att jag började läsa om axelförband och lager i boken Maskinelement, som länge stått i hyllan och samlat damm. Den är dock inte ensam. Jag har massor med böcker som jag inte har läst, eller endast snabbt bläddrat i. Allt från deckare och romaner, till en brokig skara faktaböcker i många olika områden. Baserat på högen böcker som handlar om träning och välmående, skulle man kunna tro att jag är i super duper top trim. Tyvärr så är jag inte det. Jag gillar verkligen böcker, eller mera noggrant så gillar jag att skaffa böcker åt mig. Sen har jag inte tid/ork att läsa dem.

På tal om böcker, så tänker jag nu ställa en fråga åt er som läser min blogg,

och jag hoppas att många av er orkar svara.

   NÄR STRETCHAR DU?   

Förut stretchade jag alltid direkt efter avslutat löppass, och tänkte egentligen inte på saken. Sen började jag ibland springa tillsammans med några andra, som sprungit mera än mig. Dom sa åt mig att man skall inte stretcha inom 2-3 timmar efter att man sprungit. Det var någonting om att musklerna är aktiva och kommer att motarbeta effekten av stretchningen. Bortkastad tid med andra ord. Efter det har jag även läst i olika böcker om löpning, att man skall förlägga stretchningen minst 3 timmar efter att man sprungit, men helst på en vilodag. Okej tänkte jag, prövar väl på det då. Nu kan jag inte med säkerhet säga, eftersom jag ökat mina löppass i antal och distans, men jag tror inte riktigt på detta. Anser mig ha blivit styvare sen jag slutade stretcha direkt efter löppassen, och nu har jag återgått till att stretcha genast efter att jag sprungit.

En tid sedan köpte jag boken Bli en bättre löpare av Malin Ewerlöf. Där skriver hon om vikten av att stretcha, och hur hon alltid varit noggrann att stretcha direkt efter sina löppass, då musklerna är varma. Personligen tänker jag ställa mig i Malins led, och fokusera på att stretcha igenom musklerna genast efter avslutad löprunda.

Men nu skulle jag väldigt gärna höra era åsikter/erfarenheter av detta, eller i alla fall när strechar du? Direkt efter träningen, senare eller inte alls?

NEJ!

Hoppas Evas boxningskarriär inte tar slut ännu. På sin egen sida skriver hon dock i positiva ordalag om "när" hon slipper medicinen, inte "om" hon slipper. [evawahlstrom.com]

http://www.iltalehti.fi/urheilu/2012110716302013_ur.shtml

Ju-Jutsu.

Igår var jag på Ju-Jutsu träningarna, som började i festliga tecken. Sensei Kauranen hade under höstlägret i Salo erhållit 2 Dan, och är därmed den första i klubben att nå den nivån. Detta påstods vara ett bra steg framåt för vår klubb. På Karate sidan finns från tidigare 2 st 2 Dan. ("Dan" är gradering av svarta bälten) Sedan informerades vi att 27.11 kommer Risto Väntär (7 Dan) till Lojo och håller bältesprov åt oss. Då har jag möjlighet att få gult bälte. Så jag antar (hoppas) att träningarna fram till dess kommer att till stor del vara teknikbetonade.

Vår tränare Sensei Kauranen, mittersta raden längst till höger.
Bilden tagen från http://hokutoryu.com/

Mysigt väder.

Nog är det November alltid! Jag var ut en runda och lufta tankarna. Fick ihop 8 km på 50 min. Helt ok, men lite väl långsamt for det i början. Dagens pass kan sammanfattas med orden mörkt, vått och så-i-helvetes-mörkt. November är så dyster månad, men som tur kommer den endast en gång per år.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

http://curroergosum.ratata.fi/

Men som en ljusglimt i novembermörkret ordnar Johanna en tävling på sin blogg. Tydligen fyller hennes blogg år. Min blogg önskar Johannas blogg ett stort Grattis!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Yippe ki yay!

Idag är det lördag, Ju-Jutsu träningar på agenda. Men det är helgdag. Har vi träningar idag? Jag far och se. Nej, jag vill inte köra i onödan. Ring någon och fråga. Vem? Tränaren. Nja, men... Nä, jag far och kolla. Det slutade med att jag dansade omkring med dammsugaren istället för att befinna mig på träningarna. Eller ja, jag vet fortfarande inte om vi hade träningar idag.

Random bilder från Google för att berika min historia.
(Jag har ingen kamera med när jag springer)

Men på sena eftermiddagen stack jag istället ut och springa. Och vilken upplevelse det visade sig att bli! Jag gick först en knapp kilometer för att få igång blodcirkulationen i benen, startade klockan och noterade genast att det kändes bättre än de senaste gångerna. Nöjt noterade jag också att klockan visade 5:44 min/km. (Okej, det är inte så imponerande i sig, men med tanke på de senaste 6-7 veckorna så var det racerfart för mig.) Jag fick också vinka åt Maria när jag sprang ut ur Svartå centrum, rakt in i en strålande solnedgång. Det hör till för övrigt till mina absoluta favoriter, att jogga i sol- nedgången. Den här årstiden kommer den dock lite väl tidigt, och är lite väl kort.

Jag bestämde mig för att välja Svartå flickornas hästrunda, för att få springa på skogsvägar, var jag trivs bäst. Det gav knappt 3 kilometer extra till min runda. Väl inne i skogen insåg jag att älgjakten har börjat, och jag springer och flåsar i skogen. Den tanken skrämde mig en aning, eftersom jag vet att byns jägare är beväpnade till tänderna, och det skulle inte förvåna mig om dom minerat halva skogen. Jag övervägde att svänga om, men tänkte att jag har trots allt röd rock på mig, så jag fortsatte. Och eftersom jag skriver om detta, så gick det bra.

Väl ute från skogspartiet fortsatte jag att dundra fram på en sandväg. Snart sprang jag utför, ut på ett område med åkrar på bägge sidor av vägen, och in i en tät dimma. Synnerligen intressant, eftersom jag 20 minuter tidigare bländades av solnedgången. Jag fortsatte i oförändrad fart och konstaterade att det var rätt fuktigt i luften. Plötsligt skymtade jag någon längre fram i dimman. Vem kan det där vara, någon jag känner? Vilken fart håller han, hon... kan jag springa ikapp?  Sikten var drygt 50 meter, så jag kunde inte avgöra, men springstilen tydde på att det var en hon. Märkte att jag sprang just snäppet snabbare än personen framför mig. Genast uppstod en känsla av att vara på ett lopp, och tävlingsinstinkten kom fram. Utan att medvetet öka så började jag knappa in på min nyfunna medlöpare. Två minuter senare kunde jag med säkerhet fastställa att det var en kvinna som sprang framför mig, en snabb kvinna. Drygt 1,5 kilometer senare kom jag ikapp, och sprang förbi. Hon såg inte mot mig, utan stirrade rakt fram, och jag kände inte igen henne. Fast jag tror att hon saktade in, så att jag skulle springa förbi. Hon ville väl inte ha mig flåsande 20 meter bakom. Hur som helst så fortsatte jag pressa mot morabacken, den jobbiga morabacken. Farten sjönk rejält, men jag joggade hela vägen uppför. När backen var slut och vägen planade ut var det svårt att få upp farten på nytt, och när jag väl fått upp farten skulle jag korsa 25:an, och fick snällt vänta på några bilar. Sedan for den sista kilometern lätt utför. Det hade börjat skymma, så när jag sprang de sista 100-metrarna mot gravgården möttes jag av 100 tals ljus. Det var en fin avslutning på ett mycket givande löppass, det bästa på väldigt länge. Jag kunde springa avslappnat och problemet med benet/höften är borta. Yippe ki yay... I am back!

11 km, 1:03:26 / 5:46min/km, puls 155/172

Halloween!

Igår var det Halloween på alla sätt. När jag kom till jobb och startade upp alla mina program så blev det strömavbrott. Det varade typ 1 millisekund, men tillräckligt för att min dator skulle boota om sig. Den kom igång igång på nytt, men bilden var svart, förutom att muspekaren nog fanns. Det tog 1,5 timme för vår IT-kille att fixa min dator i skick så att jag kunde börja jobba. Nu har jag en UPS, så vid nästa strömavbrott så skall min dator inte falla. På eftermiddagen fick jag två nya grejer att planera/fundera ut. Bägge så skumma och knasiga att de inte just kan komma vid någon annan tidpunkt än Halloween.

Ada hotar mig med Ellinors treudd.

Väl hemkommen så gällde det att snabbt få mat i sig, och sedan bar det av till finska och svenska lågstadiernas gemensamma Halloweenfest. Det fanns önskemål att en del föräldrar gärna fick hänga kvar, och styra upp det hela om det skulle börja gå överstyr. Nåväl, jag hängde kvar, och stundvis var jag omringad av läskiga monsterprinsessor, vampyrer, zombier och självaste dracula. Till och med Jack Sparrow var på plats. Jag hade mitt eget garde av fem stycken mörkrets härskarinnor som bad mig ta hand om det ena och det andra. Förutom att jag skulle vakta en massa grejer blev jag hotad med en treudd. En av dom till och med rånade mig på flera euro, men det var min egen Ellinor, så det är lugnt. Men största delen av tiden fördrevs med att prata goja med de andra föräldrarna.

Trots att klockan var 21:20 när jag dukat fram kvällsmål åt flickorna så plockade jag fram pulsmätaren och körde igång ett Cardio Core 2 pass, för jag hade lovat mig själv att träna på fredagen. Kändes motigt till en början, men efter några minuter fattade kroppen att jag menade allvar. Körde på med ordentliga serier, och försökte hålla andhämtningspauserna så korta som möjligt. Mot slutet av passet, när benen höll på att misslyckas med att bära upp 92 kg, kom igen tankarna att "Tar det här passet aldrig slut?". Jag är imponerad av den här typen av träning. På en yta av 2 x 2 meter, utan några som helst redskap, får man svetten att droppa från kroppen.

47 minuter räckte passet den här gången, medelpulsen var 133 och maxpulsen 164. Ganska bra. Som jämförelse kan jag nämna att i somras under de mest intensiva backintervallpassen fick jag inte pulsen upp till 180, trots att jag gav "allt". Tror att den högsta pulsen jag noterade var 178. Min vilopuls är 42-45. Pulsdiagramet avslöjar tydligt att benen får jobba betydligt mera i Cardio Core 2 än i 4:an. Pulsen hålls hög på ett helt annat sätt än i 4:an, som mera fokuserar på de mindre musklerna.

Pulskurva 2.11.2012 - Cardio Core 2

Massage.

Hade tänkt träna med kettlebells eller på crosstrainern idag, men det liksom blev inte av direkt när jag kom hem. Och sen var det massage inbokat. Det var såååå skönt, och nu vill jag inte annat än slappa. Tar och strechar lite ikväll, så tar vi träningen i morgon.

Oktober

Jaha, då byter vi blad i almanackan igen, och det är dags att sammanfatta Oktober månads träning. Jag har sprungit endast 4 gånger den här månaden, totalt 31 km. Löjligt lite, men det beror inte på lättja, utan på min sjuka höft. Eller egentligen är väl inte höften i sig som är sjuk, utan muskelfästet för lårmuskeln på framsidan, samt diffust på in- och utsidan i lårmuskeln. Till en början tog det sjuk när jag gick, och det känndes som om benen vore olika långa. Nu kan jag springa utan att det egentligen gör ont. Dock finns en svag aning om sjukt när jag springer, så det är lungt och sansat som gäller ännu på springfronten. Skall försöka springa regelbundet så stor del av vintern som möjligt, men det är mycket fast i vädret. Kallare än -10, och det är mycket osannolikt att jag sticker ut och springa.

Däremot har jag varit hyfsat aktiv gällande styrketräningen, och jag har inte missat en ända Ju-Jutsu träning. På tal om Ju-Jutsu, så börjar jag småningom känna mig bekväm i den rollen. Tisdags- och Lördagsträningarna börjar kännas som rutin, och jag har rätt bra lärt mig "andan" i kampsportsträning.

Cardio Core 4

Det blev inte tid att skriva igår, så jag får väl plita ner det idag istället. Igår var första gången jag inte blev svettig på Ju-Jutsu träningarna. Vi övade olika sätt att kasta, fälla och fasthålla en person. Det blev helt 110% teknikbetonat. När jag kom hem så kollade jag läget, hjälpte lite med kvällssysslorna och stack sedan ut och lufsa. Gick så där semibra. Känningarna i höften är inte helt borta, men det stör inte springandet längre. Dock lönar det sig säkert att hålla tillbaka lite med springandet, både gällande fart, distans och frekvens på passen.

Idag körde jag Cardio Core 4. Satte på skoj pulsmätaren på för att få en pulskurva, och helt som jag föreställde mig så syns det var hela kroppen sätts i funktion. Skall köra Cardio Core 2 här någon dag med pulsmätaren på. Skall bli intressant att se om profilen är den samma. Enkelt beskrivet så utförs Cardio Core 4 på golvet, på alla 4, och fokuserar mera på överkroppen, medan 2:an utförs mer eller minder stående, och triggar benen på ett helt fenomenalt sätt. Cardio Core 2 tränar även upp balansen. Grundidén med Cardio Core är att träna upp en bra stabilitet i kropppen, och samtidigt få upp flåset så att svetten rinner. Fungerar helt lysande för min del. Är övertygad att det här är på längre sikt bra för både löpningen och Ju-Jutsun. Intressant är annars hur snabbt pulsen sjunker när man övergår från att ha träna stora muskelgrupper till att punktträna de mindre musklerna. Detta fast flåset hålls uppe, och det inte alls känns som om pulsen skulle sjunka.

Pulskurva 31.10.2012 - Cardio Core 4